Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Tankar’ Category

Time flies!

Tiden går och det är ca 1½ månad kvar här i Kina. Det är blandade känslor – vi har ändock varit här i tre år vilket är en lång tid. Annie har bott här mer än halva sitt liv och längre tid än hon bott i Sverige och Isaac mer än en tredjedel av sitt liv. Annie kom hit med blöjor, napp och barnvagn och utan språk. Hon åker härifrån som en stor skolflicka och kan göra sig förstådd på och förstå tre språk!  Pojkarna har lärt sig flytande engelska och Isaac talar med utpräglad brittisk accent. Han har lärt sig läsa obehindrat på både svenska och engelska och har gått från blyg kille som inte vågade någonting till en kaxig och kavat person som tar för sig och till och med vågat sova borta och som ska på sin första skolresa om en månad! Samuel har blivit tonåring och lärt sig ta ansvar för sin studier. Jag behöver sällan påminna honom om läxor och han tycker skolan är rolig trots allt hårt jobb det innebär att vara en brittisk secondary-school-student. Hans mål har hela tiden varit att lära sig tala engelska så pass att han på egen hand kan kommunicera med sin pappa i UK och det målet nådde han redan efter några få månader i engelsk skola. Om två veckor ska han göra ett stort Cambridge test i engelska (PET) och klarar han det räknas han som ”native-speaker”. Förra provet KET klarade han med ”distinction” och hela 90% så han hyser stora förhoppningar om att klara även detta.

Samuel

Isaac

Annie

Och jag… Ja, jag har tagit 60 poäng i kinesiska, 7,5 poäng i ”Andraspråksinlärning och flerspråkighet” samt snart 15 poäng i foto och fotredigering. Jag har även läst kinesiska privat och gjort HSK 2 som jag klarade med god marginal.  Jag är nöjd med att inte bara ha varit hemmafru utan att jag faktiskt presterat något under dessa tre år. Jag har även arbetat på svenska skolan och denna tid som är kvar arbetar jag två timmar/veckan på killarnas skola BSB med att undervisa i ”native Swedish”, alltså svensk modersmålsundervisning.

Jag kommer sakna många saker härifrån:

* Ayi! Både hon som person och det att ha en ayi kommer bli svårt att klara sig utan. Hon har blivit som en familjemedlem och framför allt Annie räknar henne nog som del av familjen och ”extra-mamma”. Måste klura ut något bra sätt att upprätthålla kontakten i framtiden. Dessutom att slippa städa, tvätta, stryka och laga mat har varit så skönt så jag vet inte hur jag nånsin kommer att vänja mig vid att göra allt detta själv igen.

* Barnens skolor! Jag gillar det brittiska skolsystemet trots de tuffa kraven och disciplinen, eller kanske just därför! Jag gillar när det är raka puckar och man vet vad som gäller. Barnen har lärt sig MASSOR och det råder lugn i klasserna. När magistern pratar är barnen tysta, alla räcker upp handen och alla gör det de är där för att göra, alltså lära ut och lära sig. Borde vara en självklarhet även i Sverige…

* Mat! Jag älskar den kinesiska maten och sättet att äta den på, att beställa massor med rätter och dela på allt. Jag kommer också sakna utbudet av mat – vad man än är sugen på så finns det ett telefonsamtal eller en promenad bort.

* Att slippa jobba och att kunna göra det man känner för. Jag har pluggat för att jag velat och jobbat av samma anledning, inte för att jag måste. Det har gett mig mer tid med barnen – när de kommer hem är jag hemma och jag har inget jag behöver göra som t.ex laga mat eller förbereda något utan jag kan vara med barnen, fika, läsa, umgås och hjälpa till med läxorna.

* Shopping! Say no more…

Read Full Post »

Sitter med min lilla mini-dator (iPad mini+tangentbord) på Mrs Shanen´s Bagels, dricker kaffe och har ätit områdets i särklass godaste falafelsallad till lunch samtidigt som jag håller på att läsa igenom kursboken samt föreläsningsanteckningar inför tentan på måndag.Hade inte tänkt plugga idag alls eftersom jag hade tenta igår i kinesiska tecken och har känt mig lätt urblåst i skallen men lite får det bli för att undvika att jag sitter med allt på söndag kväll istället. Om en dryg timme ska jag till svenska skolan och öva fiol inför framträdandet på Tsingua university nästa torsdag så det passar bra att sitta här fram tills dess eftersom det är så nära. Dessutom finns det gratis wifi här som till och med fungerar, kors i taket! Längtar tills tentorna är över så man kan slappna av och koncentrera sig på annat, shopping och packa till exempel!

20130522-125747.jpg

Annars har jag gått min dagliga promenad på ca fem km och med en ny ljudbok i öronen är det ett toppenbra sätt att börja dagen på. Har också haft kontakt med folk på Samuels skola för Isaacs räkning. Velar fortfarande en massa fram och tillbaka vad som är bäst för honom och summan av kardemumman är ju att det vore så mycket smidigare att ha killarna på samma skola även om de har ganska undermålig mandarinundervisning där på endast två timmar i veckan vilket jag tycker är alldeles för lite. Har dock fått till det att han kan få två lektioner till med privatlärare om han börjar till hösten. Med tanke på hur min yngsta son är som person vore det en trygghet för honom att ha storebror nära eftersom han socialt har lång startsträcka och lätt kan känna sig otrygg på nya platser och med nya personer. Skulle jag ha honom Montessori (som har tvåspråkigt program) skulle det bli ett nytt curriculum men han skulle utveckla kinesiskan enormt mycket. Dock om han skulle bli ledsen, vilket han skulle i början, skulle jag inte kunna hämta honom eftersom det inte är moppeavstånd. Ja ni hör va vilket velande! Nästa fråga som infinner sig är såklart: vad vill han själv? Han vill gå på samma som Samuel… som alltid!

Med största sannolikhet kommer vi även att byta hus innan vi åker tillbaka till Sverige på semester. Vi bor i ett C-hus som är väldigt stort och ljust men egentligen skulle vi vilja ha ett sovrum till på övervåningen då Annie behöver mer plats. Hennes rum (Isaacs garderob egentligen) är minilitet så alla hennes saker ligger utspridda i resten av huset men främst i en vrå i vardagsrummet och det är ganska enerverande! Dessutom ska hon alltid vara i sitt rum när Isaac har kompisar på besök så han får aldrig vara ifred, stackarn. Vi har tittat på hus av modell B som jag tror är mindre egentligen men bättre planerat då taket i vardagsrummet är lägre och man därmed gjort plats för fler rum på övervåningen. Får se hur det blir, om vi hinner eller om Nicklas och ayi får flytta själva när jag och barnen åkt till Sverige.

Read Full Post »

Imorse ringde de från flyttfirman och sa att de var på väg. Vi hade inte riktigt väntat dem eftersom vi tidigare fått besked om att de inte kunde hämta sakerna innan det var helt klart med visumet men så var det tydligen inte. Tack och lov var vi ju ganska klara med den delen men slängde ändock i en del saker som vi upptäckte i sista minuten medan han packade. 25 lådor blev det till slut – mycket men långt ifrån så mycket som vi faktiskt FICK ha med oss.

Idag blev det även bestämt att vi far som planerat den 28:e och visumen får vi hämta direkt på Arlanda. Visst behöver man lite spänning i livet? Tänk om inte visumen är klara i tid, det kan bli VÄLDIGT spännande! Eller tänk om vi fyllt i fel och måste ändra på något? Det var en hel liten roman som skulle fyllas i, PER PERSON, så det känns rätt troligt att man missat något…. Även bostadskontraktet blev 100% klart idag så bitarna faller på plats, den ena efter den andra. Känner mig dock ganska hispig och har fjärilar i magen men allt löser sig nog på ett eller annat sätt.

Imorgon ska vi dock ta det lugnt och fira midsommar (lugnt? my ass… lär ju dricka ett halvt glas vin och somna i en buske någonstans med tanke på senaste tidens stress och sömnlöshet) hos goda vänner innan vi far till Orsa och säger hejdå och hämtar pojkarna.

Read Full Post »

Snabbvisit i Orsa

Har just inget att skriva för närvarande. Kom hem imorse efter en snabbis till Orsa med växter och ett stycke son som ska vara där över midsommar. Son nummer två anlände dit idag efter att ha tillbringat de senaste dagarna på scoutläger. Igår träffade jag två väninnor med barn och spenderade några timmar med dem och sedan hade vi lite knytismiddag hemma hos mor och far tillsammans med syster och hennes två nyligen hemvändande barn. Trevligt, inte så väldigt ofta vi ses alla tillsammans!

Isaac spelar fotboll med sin stora kusin Daniel

Efter hemkomsten idag åt jag lunch med mina f.d. kollegor vilket var väldigt trevligt – thaimat. Känner mig dock inte särskilt vare sig social eller trevlig utan rätt rastlös och har tankarna på annat håll. Så ni vet om det blir lite ”Goddag Yxskaft” ibland! Eller ofta…

På Kina-fronten väntar vi på besked angående visumen. Det har dragit ut på tiden vilket innebär att vi kanske måste skjuta på resan några dagar. Inte för att det gör så mycket för det ger oss ju mer tid att förbereda oss men samtidigt är vi ju inställda på att resa på tisdag och det vore himla skönt att få göra det! Förhoppningsvis blir vi klokare imorgon då det varit möte angående detta. Ja, vem har sagt att allt ska vara enkelt??

Read Full Post »

Igår morse åkte Samuel på scoutläger till Rättvik och ska vara där några dagar. Inget vidare väder att ligga ute i tält men han tyckte det var spännande och verkade inte särskilt orolig trots att han aldrig sovit borta så länge förr. Jag tror mamman är nervösare! Har dock så mycket att fixa med här hemma så jag hinner inte oroa mig så mycket tack och lov.

Drygt en vecka kvar till avfärd och ganska mycket kvar att göra! Jag är nästan färdig med klädsorterande/packande och har gått igenom, rensat, stuvat undan, slängt en hel del saker/kläder och det känns skönt. Man borde göra en ”fejkflytt” åtminstone en gång om året bara för rensandets skull! Snacka om i-landsproblem…

Nicklas och svärfar har under tiden röjt ute på gården så den blir också lämnad i ett fint skick – häcken är klippt, friggeboaltanen inoljad, lekstugan tömd… Dessutom har vi fått upp en del lister som ”blivit kvar” sen renoveringen i samband med att jag flyttade hit för tre år sen.

Trots det… det är faktiskt ganska mycket kvar! Egentligen vet jag inte exakt vad men då hemmet ser ut som Katrina bosatt sig här är det uppenbarligen en massa småplock kvar. Det är nästan det som är jobbigast – kommer sitta i taxin den 28:e och undra över vad jag glömt och komma på ett femtiotal saker innan vi kommer fram till Arlanda. Hjälp!

Read Full Post »

Nästan lite sorgligt…

Idag tog vi farväl av förskolan eftersom det var Isaacs och Annies sista dag där. Annie fattar ju inte att hon inte kommer tillbaka dit och just därför blev det lite extra ledsamt att de var tvungna att säga hejdå. Hon trivs ju så himla bra och Isaac också och vad är vi för föräldrar som sliter upp barnen från en fungerande institution som de gillar så mycket… Vi får bara hålla tummarna för att nästa inskolning fungerar bra och att de kommer trivas lika bra på det nya stället. De fick iallafall bjuda på glass och hade en massa saker med sig hem, bl.a portfolio, en liten minnestavla och teckningar (och x antal smutsiga extrakläder!).

Annars har jag packat kläder. Det blev fyra olika högar: 1. Sånt som ska packas i stora packningen, 2. Sånt som ska med i resväskorna, 3. Sånt som ska sparas men stanna i Sverige och 4. Sånt som ska slängas/skänkas till insamling. Det var mina kläder alltså, barnens har jag inte ens börjat med! Kan jag få lite fler timmar, tack!

Dessutom har Samuel dragit ut två tänder idag. Det var läskigt både för honom och mamman. Han jämrade sig ordentligt när de lade bedövningen och spände benen som en fiolsträng när hon bände i ordentligt med tången (då fick mamman titta bort) men till slut kom tänderna ut och nu känns det ganska bra igen och har slutat blöda. Usch, vad otäckt men han var SÅ duktig. Få´ se om det kommer någon tandfé inatt!

Read Full Post »

Skolavslutning för Samuel idag. Han tycker det är skönt men vemodigt och tråkigt samtidigt eftersom han inte kommer tillbaka till hösten och det kan man ju förstå. Väldigt mycket blandade känslor! Samtidigt fick vi mail idag från Svenska Skolan i Beijing (SSB) med info angående skolstart till hösten, föräldramöte, inskolning på förskolan, skolskjuts etc. Som sagt, blandade känslor överallt!

 Väntar dessutom fortfarande på besked angående vår tilltänkta bostad. Frustrationen växer – blir knäpp snart av att inte veta om vi kommer  ha någonstans att bo eller inte. Två veckor kvar som sagt – det börjar, lite smått, brinna i knutarna. Personligen kan jag sova på en parkbänk men det är inte det ultimata om man kommer med fyra barn!

Read Full Post »

Older Posts »