Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kambodja oktober 2011’ Category

Utsikt från restaurang/café nära Riverside vid Mekongfloden

Tuktuk – det vanligaste fortskaffningsmedlet

Munkar på promenad

Stor last på liten moppe får en helt ny innebörd…

Något så ovanligt som hjälm på BÅDE vuxna och barn på moppe. Existerar inte i Beijing.

Delbara silverelefanter – vanligt förekommande souvenir att ta med hem.

Ryska marknaden

Dags för sunset cruise på Mekongfloden

Välkomstdrink på båten

Mekongfloden

Raffles Hotel Le Royal i Phnom Pehn

Regn!

En bit utanför själva stadskärnan

Bougainvillea och kokospalm – tropiskt så det räcker!

Underbart god smoothie med ananas och passionsfrukt. Mmmmm….

Cafévagn – kan det vara Löfbergs lila??

Hej då Kambodja! Kanske vi ses någon mer gång…

Read Full Post »

Tidigt på onsdagmorgonen, vår tredje dag i Kambodja, äntrade vi bussen destination Kep vid havet. Kep ligger knappt 20 mil från Phnom Penh men på grund av rätt dåligt underhållen infrastruktur samt flera stopp på vägen (bl.a för däckbyte!) tog resan sin lilla tid. Första planerade stoppet var ett studiebesök på en NGO (Non Governmental Organization) vid namn Funky Junk och som var belägen mitt ute i ”bushen” dit inte ens bussen tog sig fram! Denna lilla NGO tillverkar saker av återvunna plastpåsar i olika färger. Dessa saker säljs sedan till sådana som besöker dem ute på Kambodjanska landsbygden samt återfinns i diverse butiker för återförsäljning. Det var oerhört fascinerande att se hur dessa plastpåsar tvättas, hängs på tork och sedan blir färgglada nystan som sedan ”virkas” till diverse olika saker som korgar (stora som små), sittkuddar, pennfodral etc. De väver även sjalar här ute samt tillverkar smycken av kokosnötsskal. Jag köpte två ölburkshållare till maken, ett pennfodral till Samuel och en ”burk” med lock till Isaac. Jättefina!

Sedan var det dags för lunch och den åt vi på en pepparplantage som även var ett litet hotell/resort, the Vine Retreat. Det var oerhört vackert med massor av blommor och en liten pool.

Efter det var det inte långt kvar till Kep. Kep är en gammal jetsetresort som hade sina glansdagar på 60-talet men sedan kom de röda khmererna och satte stopp för det levernet. Det finns några fantastiskt fina resorts nu igen längs med strandremsan men de samsas om utrymmet med många ruiner som gapar tomma och övergivna. Vi bodde på ett resort vid namn Flamboyant och det var fint och fräscht med pool och flera bungalows.  Det finns absolut ingenting att göra i Kep och ingenting att handla men vill man ha lugn och ro, bad, inte är intresserad av party och älskar skaldjur är det den idealiska semesterdestinationen. Vi åt middag på Crab market och frossade i räkor och krabba för ca 10 US-dollar.

Morgonen efter bjöd på mycket regn men när det sprack upp frampå förmiddagen tog vi en khmer-massage på stranden vilket var en intressant upplevelse :). Efter en fantastisk lunch på sailing-club styrde vi åter kosan mot Phnem Phen.

Kambodjas nationalrätt ”Fish Amok” på bilden till vänster. Rätten består av havets läckerheter kokta i kokosmjölk, kryddat med curry och serverat i bananskal. Väldigt gott!!!

Read Full Post »

Efter att ha lämnat Dödens Fält for vi de 17 kilometrarna tillbaka in till stan.  Kunde inte låta bli att försöka föreställa mig den färd som företogs längs denna samma väg flera gånger i veckan med lastbilsflak fulla med, av fasansfull tortyr märkta, män, kvinnor och till och med barn, som med förbundna ögon åkte, utan att veta om det, mot en säker död. Själva skulle vi äta lunch, besöka fängelset, kanske gråta lite över alla som hade oturen att leva i demokratiska Kampuchea under Pol Pots välde, och sedan återvända till vårt fina hotell och äta en god middag på kvällen långt fjärran från tortyr, svält och ständig rädsla och oro över att barnen antingen skulle svälta ihjäl eller bli ihjälslagna. Det går inte att föreställa sig… Själv var jag två år när utrotningen i demokratiska Kampuchea tog sin början men jag hade turen att födas i Sverige. Varför?

Toul Sleng var ett av tre säkerhetsfängelser som gick under namnet S-21. Det var tidigare en gammal skola som under Pol Pots regering gjordes om till fängelse. När vi kom dit betalade vi 2 US-dollar i inträde samt lika mycket för en guide som visade oss runt i fängelset och berättade dess mörka historia.

Alla som betraktades som obekväma på ett eller annat sätt skickades hit och här stannade de i regel 2-4 månader. Om de inte under denna tid dött av svält eller tortyr fick de åka vidare på sista färden mot Dödens Fält där de utan undantag kallblodigt avrättades. Även kvinnor och barn fanns här och inga undantag gjordes för dessa då man ville vara säker på att ingen fanns kvar som kunde hämnas senare i livet. Ett motto var att även rötterna måste kapas, i detta fall alltså barnen. I folkmun kallades denna plats för ”en plats där folk gick in men aldrig kom ut” eftersom människor runt omkring inte visste vad som försiggick innanför murarna.

Cellerna var en meter breda. Dessa inhyste två personer. Man sov direkt på golvet och hade en liten plåtburk som ”toalett”. Endast om man hade små barn med sig fick man något som kan liknas vid en säng.

Inne i en del av fängelset sitter det tusentals fotografier på människor som satt på Toul Sleng. Det är män, kvinnor och barn i alla åldrar. Dessa foton är tagna strax innan de skickades vidare till Dödens Fält. Ingen av dessa överlevde.


Vår guide var en kvinna i 60-årsåldern. Hon berättade sakligt och osentimentalt, på knagglig engelska, om det vi fick se på fängelset. När vi var nästan klara berättade hon att hon var 17 år när kriget bröt ut och hon var tvungen att fly med sin 8 månader gamla bebis. När hon stod vid kartan (nedan) pekade hon ut vart hon flydde, var hennes far dog, var hennes man dog och var hennes barn slutligen dog av svält… Hon avslutade med att säga att hon hade haft tur eftersom hennes barn hade dött av svält istället för att bli ihjälslagen… Då får man perspektiv på tillvaron…

17-20 000 personer satt på Toul Sleng under åren 1975-78. Sju av dessa överlevde. När fängelset upptäcktes 1979 hittade man kropparna av tretton män och en kvinna. Dessa identifierades aldrig och ligger begravda inne på fängelsegården.

Read Full Post »

Nu är jag hemma igen och tänkte att jag skulle rapportera om min fantastiska resa till Kambodja. Jag har sett och upplevt väldigt mycket så jag tar lite i taget och börjar där förra inlägget slutade.

Dag två var en tung, intensiv men oerhört intressant dag då vi åkte 17 km med tuktuk bort från Phnom Penh till Choeung Eks folkmordscenter, ett av ca 300 Killing Fields i Kambodja. 1975 till 1978 mördades mellan 1,5 och 3 miljoner människor i Kambodja (ca 1/3  av landets befolkning!) under ledning av Pol Pot. Alla som ansågs obekväma på ett eller annat sätt tvångsförflyttades för att sedan torteras och massmördas av de röda khmererna. Choeung Ek är en väldigt fridfull plats. Det är grönt, lummigt och vackert och mitt i denna vackra plats reser sig en 17 våningar hög pagod eller buddhistisk stupa. Det är inte förrän man kommer riktigt nära inpå som man ser vad den innehåller. När vi betalat inträde fick vi en audioguide med hörlurar för att i egen takt och under tystnad och eftertanke guida oss själva runt denna vackra, skrämmande plats. Man kan knappt ana sig till de gräsligaste grymheter som försiggåtts här och vars minnen fortfarande kommer upp till ytan tillsammans med de tropiska regnen. Jag tänker låta bilderna tala för sig själva:

I detta träd hängde bödlarna upp stora högtalare med hög musik för att människoarna i byarna runt omkring inte skulle höra dödsropen från de som höll på att avrättas…

I Killing Fields utanför Phnom Penh dödades ca 17 000 människor. Ingen blev dock skjuten utan människor mördades med klubbor, sockerrörsknivar, yxor, bamburör, järnrör, spadar och andra tillhyggen. Flera av dessa finns att se på museet:

Även detta vackra träd var ett mordvapen då de synnerligen vassa bladen effektivt kunde skära halsen av en människa…

”Massgrave of more than 100 victims, children and women whose majority were naked”:

”Massgrave of 166 victims without heads”:

Mitt i Choeung Ek står en 17 våningar hög buddhistisk stupa som ett minnesmärke över de 17 000 människor som miste livet på denna vackra plats:

På varje våningsplan ligger det skallar, noga rengjorda och undersökta och med tydliga märken av våld mot huvudet, en del har till och med tydliga märken av knivhugg.

På nedersta våningsplanet ligger det kläder och trasor som grävts fram ur massgravarna. Än idag kommer det bitar av tyg och kläder upp till markytan efter de tropiska skyfallen.

Utanför stupan brinner det rökelse som en ständig påminnelse om det grymma som skedde här för över 30 år sedan. Alla borde någon gång i livet göra en sådan här resa. Oavsett om den går till Kambodja, Auschwitz, Rwanda eller Israel bör man påminna sig om historiens grymheter för att förhindra att det händer igen.

Innan människor kom med förbundna ögon på stora lastbilsflak till Dödens fält för att avrättas hade de tillbringat 2-4 månader inne i Phnom Penh på S-21 Toul Sleng, ett fängelse där de blev utsatta för de grymmaste tortyrmetoder man kan tänka sig. Vi åkte den andra vägen och besökte fängelset på eftermiddagen…

Read Full Post »

Hotellpoolen

image

Skönt med ett dopp efter en svettig dag!

Read Full Post »

Det funkar visst så då kan jag skriva några rader. Anlände hit till Phnom Phen strax före midnatt igår efter att ha åkt från Beijing vid halv fem. Taxi från flygplatsen och sen en välbehövlig vila på vårt lilla men mysiga hotell, Villa Langka. Frukost intogs vid poolen klockan 8 och kl 9 åkte hela gänget med tuktuk mot Beautiful shoes där man kan låta tillverka handgjorda skor. Det fanns alla möjliga förlagor från höga stövlar, pumps och färgglada sandaler. Skorna ska vara klara för avhämtning på torsdag. Efteråt åkte vi till Riverside och tog en kopp kaffe på ett cafe som heter FCC med terrassutsikt över vattnet. Jättefint! Strosade sedan runt i några små butiker i närheten och undertecknad köpte en silverelefant som går att dela mitt itu samt ett silverarmband, även det med elefanter.

Sedan var det dags för lunch och den var god men tog väääldigt lång tid att få! Några av oss hade varit på Royal Palace på morgonen och efter lunch åkte resten av gänget dit. Det visade sig bli dagens antiklimax då fem av tio inte blev insläppa pga bara axlar, för kort kjol, korta shorts eller bar på för stor väska. Mitt i allt dividerande dök plötsligt en grön orm upp på marken och orsakade panik bland sweorna! Jag som är livrädd för ormar flög en meter upp i luften och orsakade stor muntration hos vakterna som påstod att den var ofarlig…  Vi som inte kom in på palatset åkte istället till Ryska marknaden. Den har inget med Ryssland att göra utan är en vanlig marknad rätt och slätt! Handlade inget särskilt där och efter en timme när vi skulle hem brakade ovädret lös och det började störtregna! Det verkligen vräkte ner, åskade och blixtrade.

En timme vilade vi på hotellet innan vi träffades igen på Hotell Le Royal, på Elephant bar. Det var verkligen en elefantbar då allt, verkligen allt, hade elefanter avbildat på sig – från mattan till stolskuddarna, väggarna och bardisken till drinklistan och pianot!

Efter Elephant bar for vi vidare till restaurang Malis där vi åt en Khmermåltid bestående av odefinierbara smårätter 🙂 Ikväll har jag och rumskompisen tagit ett dopp i hotellpoolen, himla skönt! Imorgon står Killing fields och Toulsleng på agendan. Kan bli tungt…

Read Full Post »

image

Det regnar!

Read Full Post »