Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Isolycka’ Category

Updates på knäfronten!

Förra veckan, alltså sex veckor efter operationen, var jag på återbesök på lasarettet inne i stan och träffade ortopeden Dr Zhang samt gjorde en röntgen av knät. Han var väldigt positiv, sa att det såg bra ut och att man på röntgenplåtarna knappt kunde skönja själva frakturen längre. Idag hade jag tid hos min sjukgymnast Dr Miriam och även hon var positiv och tyckte att jag kunde börja med lite belastning. Har därför fått börja belasta benet med ca 10-15 kg vilket innebär att jag ”går” mer med kryckorna och sätter även högerfoten i marken istället för att hoppa med vänsterbenet. Det känns ovant men även skönt att avlasta armarna lite. Förutom det har hon gett mig en del övningar som hon vill att jag ska göra i vatten så det får bli en sväng till poolen någon av de närmaste dagarna! Detta gäller i två veckor och sedan ska jag tillbaka igen. Om jag varit en duktig patient kommer jag då få släppa en av kryckorna. Det känns väldigt bra, särskilt eftersom vi åker till Kambodja i början av april och jag vill vara så rörlig som möjligt tills dess! Kunde även böja benet i 130 grader idag vilket är 15 grader upp från förra besöket. Hon vill att jag ska kunna böja ca 145 grader innan hon är färdig med mig men det går ju definitivt framåt.

Read Full Post »

Message from the gnällspik!

Här sitter jag. Har skapat mig en liten studie-dator-hörna vid min Barcelonafåtölj med fotpall och alternerar mellan denna, soffan och toan. I princip. Jag kan inte beskriva hur LESS jag är. Det är inte ett DUGG kul att titta på TV-serier, läsa och plugga när det är det enda som finns att göra. Det är helt OK när man har ett val, när jag vet att jag kan ta en promenad om jag känner för en paus, eller gå och fika, gå till gymmet eller till affären alternativt ta t-bana eller taxi in till stan. När dessa möjligheter är kapade är det inte kul längre även om det är saker jag ändå kanske inte gör varje dag. Dessutom är jag så trött på dagarna eftersom jag inte kan sova på nätterna på grund av smärta och oförmågan att byta sovställning. Det gör att jag har svårt att koncentrera mig på mina studier och får titta/lyssna på samma sak flera gånger för att få något sammanhang. Jag försöker åtminstone dock och lämnade in en uppgift igår. Det går framåt om än långsamt. Synd egentligen för det jag läser nu, foto och fotoredigering, är något jag tycker är väldigt kul. I morgon ska jag träffa sjukgymnasten igen. Vet inte vad hon har för rättigheter vad gäller medicin men hon kanske har något tips på något jag kan ta för att genomlida nätterna. Som det är nu är det tärande både dag- och nattetid. Det sägs ju att sömn är en viktig del i kroppens förmåga att läka och kan jag inte sova borde det ju rimligtvis ta längre tid att bli frisk och det vill jag ju inte.  Suck. Over and out from the gnällcorner!

Read Full Post »

Alla barnen har återgått till det normala skollivet igen och det har gått bra för samtliga. När de försvunnit iväg till skolan i morse åkte jag och maken in till United  Family Hospital för att träffa doktorn. Vet inte varför egentligen för det tog ca tio minuter och gav inte så mycket. Om det inte blir några bakslag den närmaste framtiden behöver jag inte träffa honom igen alls (doktorn alltså, inte maken…) utan nu är det sjukgymnasten här i Shunyi som tar över min fortsatta rehabilitering! Bra det för det är oerhört mycket smidigare eftersom kliniken bara ligger fem minuter med bil hemifrån. Snart kanske jag till och med vågar mig ut själv med moppen så då kan jag ta mig dit för egen maskin. Måste bara fixa handbromsen först…

Hade min första träff med sjukgymnasten idag. Hon var en tyska i femtio+ årsåldern och verkade ha stenkoll på vad hon sysslade med. När jag kom dit kunde jag böja benet i 60 graders vinkel och när jag åkte därifrån efter en timme var jag upp i 80 grader! Hon gav också helt olika direktiv mot var läkaren dittills förordat. Till exempel ska jag absolut inte lyfta på benet när jag sitter eller ligger ner eftersom jag inte får ha något på benet som är tyngre än skorna. Gör jag det blir det genast mot tyngdkraften och motsvarande en tyngd som än så länge inte är bra för benet. Dessutom satte hon på ett bandage (som läkaren tog av sist) eftersom både kläder och täcke skaver mot ärret, framför allt på natten, och det ska även göra att svullnaden runt knät går ner.  Nästa gång ska jag få något att sätta på som avlastar på natten och gör att täcket inte vilar mot själva benet och känns så tungt och obehagligt som det gör nu.  Hon vill att vi ska träffas två gånger i veckan och bara försäkringsbolaget tycker det är OK så antar jag att ju fler gånger desto bättre. Vill ju bli bra och återfå rörligheten i benet så fort det bara är möjligt!

Snön ligger kvar fortfarande till viss del och det gör att det är väldigt halt ute. Är man beroende av kryckor är man ju livrädd att ramla så det gäller att vara väldigt försiktig! Värst är dock inte halkan ute utan att komma in igen efter att ha varit ute då kryckorna är blöta och gör golvet såphalt. I morse när vi kom ut var sop- och skottningspatrullen på gång här ute.

IMG_2488

IMG_2489

Read Full Post »

När vi var på lasarettet i måndags hörde vi oss för om att få hyra en rullstol några dagar och idag åkte Nicklas och hämtade en inne på United. Det är jobbigt att inte klara sig själv och vara beroende av andra men ska jag överhuvud taget komma ut förslår inte kryckorna långt just nu då jag är så ovan och fortfarande rädd för att snubbla. Första utflykten tog vi bort till lekplatsen för att Annie skulle få gunga lite.

20140130-220203.jpg
Killarna har passat på att leka med kompisar som fortfarande är kvar här. Till helgen har de flesta åkt på semester så efter det blir det inte mycket leka så det gäller att passa på! Svårt att veta hur vi ska göra för att aktivera oss nästa vecka när mammans rörlighet är så begränsad….

Ikväll har vi ätit på restaurangen Atlantic Bar & Grill. Tog moppen dit och det gick ganska bra. Jag klarade av att sitta där bak med benet utsträckt och bara maken körde försiktigt över guppen gjorde det inte särskilt ont heller. Medan vi väntade på maten blev vi bjudna på en tallrik med stekta dumplings av personalen. Det var fiskfyllning i dem och har ni läst tidigare blogginlägg vet ni vid det här laget att både fisk och dumplings på nyåret ska ge välfärd och rikedomar under det kommande året! Två flugor i en smäll liksom! Själv är jag inte så noga med det där med att bli rik men gärna ett helt ben, tack… Tog två för säkerhets skull…

20140130-220816.jpg

Read Full Post »

Nu har det gått en vecka sedan jag fick lämna sjukhuset och elva dagar sedan olyckan. Idag hade vi kunnat ligga vid en pool i värmen med en paraplydrink i handen och det känns lite surt att tänka på faktiskt… Dock har vi ju det roliga kvar och får se fram emot april istället men så värst kul är det ju inte att ligga här och försöka göra obefintliga gymnastiska övningar med högerbenet. I förrgår var jag på återbesök på lasarettet och fick träffa doktorn som opererade mig, Dr Zhang. Han tittade på stygnen och lade om såret och hävdade att det ser bra ut och läker som det ska. Han sa också till mig där jag låg på britsen att jag skulle lyfta på benet. Han hade precis lika gärna kunnat be mig göra en dubbel baklängessaltomortal! Det fanns över huvud taget inte en chans att jag kunde lyfta på benet för egen maskin. Doktorn blev nästan arg på mig och hävdade bestämt att: ”I know you can do it!”. Har fått det i ”läxa” att träna på att lyfta på benet och idag har jag faktiskt gjort det. Två gånger. Det känns dock som om jag har en 200kg:s tyngd fastsatt på benet och efteråt är jag alldeles svettig. Efter omläggningen av knät gjordes ett ultraljud på hela benet för att titta efter blodproppar som ju tydligen kan uppstå efter sådana här skador på grund av dålig blodcirkulation och mycket stillasittande. Allt såg dock bra ut. Man kan ju inte anklaga någon här för att inte vara grundliga och ta saker och ting på största allvar vilket känns skönt även om det är omständligt. Har fått tid hos en sjukgymnast här i Shunyi direkt efter lovet så då kan jag börja rehabiliteras på riktigt. Jag tänker INTE hoppa på kryckor i tre månader! Är redan helt galet less på att ligga här och inte kunna komma ut nånting. Det ska bli skönt nu när både mannen och barnen är lediga så att det blir lite liv och rörelse i huset. Har hört oss för om att få hyra en rullstol några dagar under lovet så att vi kan komma ut lite, kanske åka till någon park eller liknande. Jag har ju mina kryckor men är fortfarande ganska vinglig på dem och rädd för att snubbla. Fortfarande gör det ont i knät bara man nuddar vid det så jag vill gärna undvika att ramla omkull eller stöta till något. Dessutom gör medicinen mig yr i huvudet vilket inte är en bra kombination ihop med kryckor.

På fredag ska vi iallafall bo på hotell inne i CBD och fira kinesiskt nyår. Det blir en liten kompensation för den uppskjutna semesterresan och jag hoppas att jag innan dess ska klara mig utan mina smärtstillande hästpiller och kunna ta ett glas vin. Doktorn ansåg att så borde vara fallet! Hotellet har dessutom pool och lekrum så att barnen kan bada och ha lite kul. Hoppas även på att få se lite fyrverkerier!

Read Full Post »

Blank ligger isen

Förra lördagen var vi som bekant ute och åkte skridskor. Så här med facit i hand var det kanske inte den mest lysande idé vi haft…men det var en fin dag om inte annat. Jag tror det kommer dröja ett bra tag innan jag står på ett par skridskor igen!

20140127-153142.jpg

20140127-153035.jpg

20140127-153159.jpg

20140127-153249.jpg

20140127-153259.jpg

Read Full Post »

Nu har jag klarat av första veckan med brutet knä och det är fyra dagar sedan jag kom hem från sjukhuset. Det är mycket som är besvärligt och varje dag stöter jag på nya hinder som ska besegras. Det värsta är fortfarande smärtan som mellan varven är svår att stå ut med. Det är inte kul att känna sig beroende av smärtstillande, starka mediciner för att över huvud taget fungera. Ännu ser jag inget ljus i tunneln men någonstans där framme borde det ju finnas! Det är inte klokt egentligen hur väldigt enkla, för de flesta människor självklara, saker blir så oerhört komplicerade när alla delar på kroppen inte fungerar som de ska. Begreppet ”i nöd och lust” får en helt ny innebörd då min man verkligen får agera personlig assistent och hjälpa mig med allt från hårtvätt till att ta på ett par strumpor. Vår ayi åkte på semester igår och kommer vara borta i två veckor. Vi kommer få sänka ribban ordentligt vad gäller hus och hem och ta hand om det nödvändigaste bara under den kommande tiden. Det känns väldigt jobbigt att inte kunna göra just någonting, att egentligen bara vara en belastning, men det är ju så det är rent krasst. Något jag kan göra dock är att läsa läxor med barnen. Isaac har läsläxa varje dag och på kvällen kryper vi ihop i dubbelsängen och han får läsa högt för mig. Man får ta tillvara på de stunderna och hjälpa till med det som fungerar.

20140126-213401.jpg
Imorgon bitti är det återbesök på lasarettet med bl.a omläggning av benet. Ska diskutera mina mediciner med doktorn och se om jag kan få något smärtstillande som inte gör mig så yr och illamående. Ska bli skönt att komma ut faktiskt för jag har inte varit utanför dörren sen resan från sjukhuset i onsdags! Man får vara tacksam för det lilla…

Read Full Post »

Older Posts »