På onsdagsmorgonen körde chauffören oss, tre vuxna och två barn, till KFC som ligger alldeles vid Himmelska Fridens Torg. Där skulle vi möta upp en guide och en grupp från China Cultural Centre med vilka vi skulle tillbringa dagen.Vi började med att få öronsnäckor och en liten ”apparat” att hänga om halsen med vilken vi kunde följa guiden hela tiden utan att bli störda av andra ljud runt omkring.
Sedan bar det av i s.k. pedicabs – elmotordrivna cykelrickshaws – in i de trånga gränderna som i Beijing kallas för hutonger. Dessa är väldigt typiska för just Beijing och de flesta byggdes under Yuan-, Ming- och Qing-dynastierna (1200-1900 ungefär). Då var det för det mesta en familj som bodde i husen som låg i en fyrkant runt en innergård (courtyard). Senare delades de upp och kom att ägas av flera familjer som dock delade på innergården. Så är det för det mesta idag. Numera rivs dock många av de gamla hutongerna för att ersättas av moderna byggnader.
Efter en ganska skumpig cykelfärd fick vi kliva av våra fortskaffningsmedel och gå in i de trånga gränderna för att efter ett tag stiga in hemma hos en dam i hennes hus. Där fick vi slå oss ner för att med hjälp av guiden få veta mer om henne och livet i en hutong. Bland annat fick vi veta att hon var 82 år gammal och hade bott i samma hus i 54 år, tidigare tillsammans med sin man och sina två barn. Mannen var nu död men barnen, som hade egna familjer, bodde i närheten och tittade till henne ibland. När hon flyttade in i sitt hus, som bestod av ett sovrum, ett vardagsrum och ett litet kök (toa fanns i området och delades av flera hushåll) var månadshyran sju yuan och idag betalade hon 84 yuan i månaden för sin lilla bostad som även var utrustad med platt-TV och luftkonditionering. Vi var där ganska länge och efter ett tag blev det olidligt varmt och svetten rann efter ryggraden. Mina tappra killar var dock jätteduktiga och satt tysta och lyssnade så gott de kunde och gnällde inte ett enda dugg trots att luften i princip stod still efter ett tag.
Liten kille i hutongen
När vi lämnade huset fortsatte vi till fots tills vi kom till Liulichang, antikgatan. Där fick vi gå omkring själva i tjugo minuter innan det var dags att äntra våra rickshaws igen för vidare färd mot världens största torg – Tian an men – Himmelska Fridens Torg. Här gick vi i princip bara rakt över men eftersom det är världens största torg är det inte gjort i en handvändning direkt!
Himmelska fridens torg byggdes år 1417 under Mingdynastin. Torget renoverades och fick sitt nuvarande namn under Qingdynastin år 1699, och torget har sett ut som det gör idag sedan 1949. Torget är 880 meter långt och 500 meter brett, totalt 440000 kvadratmeter, vilket gör det till världens största torg.
Norr om Tian an men finner man den pampiga porten till den Förbjudna Staden där Ordförande Mao fortfarande hänger och blickar ut över Himmelska Fridens Torg. Innan vi på riktigt äntrade denna var det dags för en välbehövlig lunch och denna intogs i en liten kinesisk restaurang alldeles vid entrén. Där frossade vi i fantastiskt god, väldigt kinesisk, mat av allehanda slag som vi sköljde ned med inhemskt öl.
Den förbjudna staden, som heter Zijinchéng, eller Gùgōng på kinesiska, var kejsarnas palats under Ming- och Qingdynastierna. Ytan innanför murarna är hela 720 000 kvadratmeter och det finns 800 byggnader med totalt 8000 rum. Staden är världens största samling av bevarade antika träbyggnader som finns i världen och är därför med på Unescos världsarvslista. År 1406 påbörjades bygget som tog 14 år och 200 000 arbetare i anspråk innan det stod klart. All jord man fick över när man grävde vallgraven lades i en hög utanför den norra sidan. Det blev till en stor kulle som heter Jingshan. När den siste kejsaren, Puyi, lämnade staden år 1912 hade 24 kejsare bott där.
Eftermiddagen ägnades åt den Förbjudna Staden. Jag har varit där förut men då hade jag inte guide och den här gången gick vi lite i utkanten vilket gjorde det hela till en ny upplevelse även för mig. Killarna knatade på och Samuel höll sig framme hos guiden och ställde frågor till honom och var väldigt intresserad. En amerikanska i gruppen var väldigt imponerad över pojkarna och sa flera gånger hur fantastiskt väluppfostrade mina barn var (de var inte ens mutade, haha!).
Framåt fyrasnåret var vi klara och efter att chauffören äntligen lyckats hitta oss i vimlet var det skönt att få åka hem. En intensiv men fantastiskt spännande dag – kan verkligen rekommendera China Cultural Centre för Beijing-resenären. Denna utflykt kostade 350 yuan per vuxen och 250/barn och då ingick även lunch. Väldigt prisvärt!
Abb-fru i Mittens Rike! 