Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Resan hem!

En vecka är det nu sedan vi kom hem. Jetlaggen har lagt sig och våren börjar komma så sakta här med. Fast nog var vädret skönare i Beijing!

Resan hem kantades av en hel del strul men det brukar våra resor göra. Vi lämnade hotellet vid åtta på morgonen för att ha tid på oss på flygplatsen, bland annat för att vi inte hunnit äta frukost. Jomenvisst! Vi hade inte hunnit långt ut på Airport Expressway förrän det tog tvärstopp i trafiken. Det brukar det förvisso göra ganska ofta men nu var det verkligen TVÄRstopp. Bilen rörde sig ryckigt framåt ett par meter i taget innan chauffören fick tvärnita. Två mil färdades vi på detta sätt och det lättade inte förrän vi var nästan framme. Tur att jag hade en påse i väskan för med barn som lätt blir illamående i bilen är detta inte ett optimalt sätt att köra bil på.

Vi hade således inte mycket tid alls på oss när vi väl stod vid incheckningen och det var med nöd och näppe vi hann köpa varsin kaffe och en muffins till barnen på Costa innan det var dags för boarding. När det var vår tur att gå ombord blev jag stoppad och informerad om att de hittat något i mitt bagage som man inte får ha där. Började febrilt leta i minnet och kom med förskräckelse  ihåg att jag köpt ett portabelt batteri hos Po o Liz som hamnat i bagaget. Jag vet att man inte får ha ett sådant i det incheckade bagaget men drabbades troligen av tillfällig sinnesförvirring när jag packade… Fick iallafall veta att mitt bagage skulle bli  kvar i Peking för genomgång och att de skulle skicka det så fort som möjligt.

Efter den här starten på dagen hade det suttit fint med ett glas vin till lunchen men inte ens det gick för sig då bilen stod på Arlanda och måste ha kördugliga chaufförer hem!

Landade såsmåningom i Helsinki där vi tillbringade fem timmar på flygplatsen. Eftersom loungen kostade 23 dollar per person även för barnen tyckte vi inte det var värt det, särskilt inte när även vi vuxna bara kan dricka läsk eller vatten, så vi sökte upp ett lekrum istället. Åtminstone Annie tyckte det var kul och vi andra fördrev tiden med att spela spel som vi haft med oss i handbagaget.

 
Vi landade i Stockholm efter åtta på kvällen och innan vi tagit hand om vårt kvarvarande bagage och anmält den försvunna väskan var klockan bra mycket mer. Som om detta inte var nog uppstod nästa problem när vi skulle hämta bilen eftersom den precis då valde att inte starta.  Hade inte Nicklas strax efter hittat en hjälpsam själ som kunde hjälpa till med startkablar hade jag nog tagit in på Radisson oavsett vad det kostat…

Efter ett snabbt nedslag på McDonalds körde vi sedan hem till Ludvika. Bytte plats bakom ratten efter Västerås och då var det svårt att hålla sig vaken! När vi välbehållna ramlade in hemma efter midnatt hade vi varit på resande fot i ganska precis ett dygn. Det kändes!

Väskan dök upp två dygn senare, ett batteri fattigare men med allt annat i behåll. Lite klantigt var det allt…

Hela torsdagen tillbringade vi på ”Pärlan”. Vi hade en lista med hemifrån som vi betade av så gott det gick och hittade till en hel del små gömställen både här och där innehållandes både det ena och det andra. Just like the olden days! Skor… 11 par blev det till samtliga familjemedlemmar. Väskor. Presenter. Beställningar. Tetermos. Notställ. Solglasögon. Jeans. Hoodies. Kofta till Annie. Mobilskal. En massa bra-att-ha-saker hos Po & Liz som man inte visste fanns. En extra kabinväska att bära/rulla allt i. Hårklippning till alla fyra för motsvarande 60 kr per person inklusive hårtvätt och huvudbottenmassage. Lunch på Brown Door (såklart!).

 

Efter en sån dag är man ganska trött, speciellt i fötterna. När vi var hemma på vårt hotell igen hittade vi, med hjälp av Tripadvisor, en restaurang i en courtyard på gångavstånd, inklämd i en gammal hutong, vid namn Grandmas Creative Kitchen. Det var en intressant liten restaurang med ganska otraditionell kinesisk mat som man fick äta på världens minsta tallrikar! Deras eggplant var fantastisk god men smakade inte som alls som sichuan-varianten man är van vid. Dock var det billigt, prisvärt och en för oss ny restaurang. Lite hål-i-väggen känsla över det hela.

 

Vår sista heldag i Beijing, d.v.s på fredagen, åkte vi tillbaka till de blinda massörerna. Hade ju fortfarande kvar ganska mycket pengar på kortet som det ju kunde vara bra att minska ner på.

 

Den här gången tog jag en fotmassage tillsammans med barnen medan Nicklas tog en helkroppsvariant. Det som är bra med fotmassage är att man får nackmassage också och det är ju aldrig fel. Underbart skönt iallafall efter föregående dags shoppingmaraton! Efter denna timme har jag fortfarande över 500 kvar på kortet så vi måste nog åka tillbaka snart igen…

Till lunch hade barnen önskat Annie´s som var deras favoritrestaurang när vi bodde här, bland annat för att man får baka en egen minipizza medan man väntar på maten. Förutom det är maten väldigt god, fräsch och prisvärd och just det hade inte förändrats sen sist! Lite lunchlyx i form av förrätt med aubergine-ricottaost-bakelse, en krispig sallad och ett glas vitt vin är aldrig fel!

 

Efter lunch delades vi på oss. Nicklas åkte tillbaka till Pärlan för att fixa några sista-minuten-grejor och jag och barnen tog tuben tillbaka till Beixinqiao.

Vår mission för eftermiddagen var att försöka hitta en fiol  åt Isaac. Nu spelar han på min gamla halvfiol men behöver snart byta till en större så en helfiol var aktuellt att införskaffa. På Beixinqiao, som är den stora tvärgatan från vår hotellgata, ligger det många musikaffärer och i en liten affär på den här gatan köpte vi bland annat en gitarr en gång i tiden. Högst upp på gatan, längst bort från Trumtornet, hade vi sett en affär med fioler hängandes på väggen i så där gick vi in. Flickan i affären visade sig prata bra engelska och berättade om fiolerna, var de var byggda och vilket träslag de var gjorda i etc. Fick testa några stycken men det var fiol nr 1 som vi fastnade för både jag och Isaac. Den hade en fin klang och var skön att spela på. 2800 yuan skulle den kosta men det slutade med att vi fick den för 2000 (ca 2500 SEK) inklusive låda, stöd, stråke och harts. Jag tror att den kommer bli jättebra när han växer i den.

 

När vi lämnat av den nyinköpta fiolen på hotellet gick vi bort till Trumtornet. Eftersom vi för en gångs skull prickade in trumuppvisningen bestämde vi oss för att köpa biljett och gå upp i tornet. Har varit där innan men aldrig lyckats få till de fem minuter varje timme som showen pågår. Det gjorde vi nu efter att ha kämpat oss uppför den nästan lodräta trappan (det var värre ner sen…). Beundrade utsikten lite också innan vi gick ner och vidare bort till Yandaixie jie för lite presentshopping.

 

Annie framför Bell tower

 

 

Brant…Här gällde det att hålla hårt i Annie!

På Yandaixie jie stod den här underliga figuren:

På kvällen åkte vi in till Sanlitun för att äta middag på Union Grill och sen var det dags att packa…

 

I onsdags hoppade vi på tunnelbanan och åkte ut till Shunyi där vi bodde våra tre år i Kina. Vi åkte till China International Exhibition Centre och gick därifrån. Det var en toppendag med strålande solsken och klar luft så det var en härlig promenad. Det var sig inte riktigt likt men ganska… En del nya byggnader, restauranger och affärer har tillkommit men det mesta verkade finnas kvar. Vi började med en glass på McDonalds på Euro Plaza för 8,50 för två eftersom vi fick ett reklamblad i handen på vägen och sen gick vi bort till Massage Salon för manikyr och pedikyr för mig och Annie. Passade på att plocka ögonbrynen för 20 kr också och det kunde det väl vara värt!

 

Skönhetsfixet tog TID! Massösen suckade och stånkade över mina fötter som inte fått pedikyr sen i somras och jag gick nog ner ett halvt kilo bara på allt hon filade bort! Välbehövligt med andra ord. Klockan ett hade vi stämt möte på Piazza Café med vår gamla ayi. Det var väldigt roligt att se henne igen och hon hade godis med sig till barnen. Annie var reserverad till en början och vägrade prata kinesiska men ayi fick iallafall en kram! Själv lyckades jag konversera hyfsat även om mycket av min kinesiska försvunnit. Ju mer jag försöker prata/lyssna ju mer kommer dock tillbaka! Hon tyckte vi skulle flytta tillbaka till Beijing… Sådana här fina dagar är jag böjd att hålla med!

 

 
Efter lunch tog vi en promenad bort till Gahood för att titta på barnens gamla skolor.  Svenska skolan har slagit igen men skylten sitter kvar och vi gick runt ett halvt varv och tittade in på skolgården som nu var väldigt igenvuxen. I närheten ligger deras andra skola som då var en kinesisk/internationell skola som då hette CIBA men den hade bytt namn till Boya och blivit helt kinesisk. När jag tittade in genom grinden kom en kinesisk kvinna ut som glatt ropade på  Annie! Det var en gammal lärare från CIBA som känt igen oss och strax vällde det ut gamla lärare för att hälsa på barnen. En glad överraskning. Nästa överrasking fick vi när vi gick in och sprang på Melissa – gamla föreståndaren från Australien som flyttade hem före oss men som nu återvänt! Vi fick även träffa hennes filippinska man Edmar som var Annies fenomenale magister och deras äldsta dotter gick i Isaacs klass. Även chauffören från CIBA var kvar och även han kom ihåg både Isaac och Annie.

 

 
Vår sista anhalt för dagen blev såklart ”vårt” compound River Garden där vi började med en glass och en dricka på Steak & Eggs.

 
Det är inte många som bor kvar  av dem vi kände under vår tid där men Isaac fick i alla fall träffa sin kompis Felix som han gick med  på svenska skolan och lekte med en hel del. Även Felix familj är inne på sluttampen och flyttar snart hem.

Det blev en lång dag fylld med överraskningar, god mat och kära återseenden. Över förväntan!

När jag bodde här hade jag ett kort hos de blinda massörerna. Man betalar in pengar i förskott på kortet och sen får man även rabatt på varje behandling om man har det här kortet. Av någon anledning kom jag ihåg att ta med kortet när vi åkte eftersom jag visste att jag hade lite pengar kvar som jag inte hunnit utnyttja. Trodde dock inte att det skulle fungera efter den här långa tiden. I tisdags åkte vi dock bort till Solana och gick därifrån till de blinda massörerna och jo, tjejen i ”receptionen” tog genast ut en pärm från bokhyllan och drog fram mitt papper! En helkroppsmassage till mig och fotmassage till familjen blev det alldeles ”gratis”! Skönt men oj vad mörbultad man känner sig efteråt! Eftersom det fortfarande är pengar kvar åker vi dit en sväng till.

 

Från massörerena är det gångavstånd tilll en kinesisk restaurang som heter Bao Yuan Jiaozi så dit gick vi efter massagen för lite lunch. Deras specialitet är färgglada dumplings som färgas lila, orange och gröna med hjälp av grönsaker och blommor. Roliga att se på men också väldigt goda!

 

Ytterligare en kort promenad bort ligger Beijings största park, Chaoyang, och eftersom vädret var toppen och himlen blå gick vi dit efter lunch.

Där hyrde vi en båt i en timme för 100 yuan och åkte runt på den lilla sjön och även om barnen tyckte den kunde gått snabbare var det väldigt skönt i solen!

Efter lite karusellåkning (dyrt och inte jättekul ens för barnen) styrdes kosan mot thairestaurangen Purple Haze som var en favorit när vi bodde här (vi kör med gamla beprövade kort…). Den har förvisso bytt ägare men det var sig likt även om lokalen blivit mindre. Deras signaturdrink är dirty mojito och en sån blev det samt vårrullar och kyckling med cashewnötter.

 

Mycket är sig som sagt likt även om mycket INTE är det!

På kvällen tog Isaac och jag en kvällspromenad på närbelägna  hippa gatan Nanluogu xiang.


Otroligt vad mycket folk det är i rörelse på natten/kvällen. Alla affärer är öppna och en massa barer, restauranger och ”hål-i-väggen”- ställen som säljer kinesisk snabbmat. Populärast verkar det vara med en jättestor friterad bläckfisk uppträdd på spett som man kan äta i farten. Till det kan man ta en mojito i mojito-kiosken om man vill och vad sägs om en gigantisk sockervadd i form av en blomma till efterätt?

 

Murvandring och konst!

Igår tog jag kontakt med en gammal bekantskap från min Beijingtid, Shane, som är en kinesisk guide som fixar det mesta. Han var ledig idag och kunde köra oss ut till muren, till Mutianyu. Vädret har tyvärr varit ganska dåligt idag och luften likaså (svårt att förutse)men det blev inte fullt så illa som det verkade imorse. Ganska kallt när vi kom fram dock så jag och Nicklas köpte varsin huvtröja för 75 rmb som det stod Beijing på i ett av turiststånden vid biljettförsäljningen. Sen kände vi oss som husvagnsturister på Ullared. Typ… Det blev dock varmare väldigt snart så vi fick inte så stor nytta av tröjorna🙂 Området ute vid muren har helt byggts om sedan vi var där sist så nu kan man inte köra ända fram utan får parkera en bit ifrån och sen åka shuttlebus sista biten. Det kändes positivt för det innebär att det inte är samma kommers vid själva muren utan mycket lugnare. Vi åkte linbana upp på muren och sedan gick vi åt höger istället för åt vänster som vi brukar. Åt det hållet var det väldigt många och branta trappsteg som på vissa ställen innebar i princip lodrät klättring upp (och ner på vägen tillbaka). Lite läskigt med tanke på barnen men de klarade det bra. Vi gick (klättrade) så långt man fick och sen klättrade vi ner igen.

  

Ner från muren åkte vi rodel/toboggan. Det gick sådär eftersom det var en kines framför oss som inte visste hur man gasade samt en som tog selfies hela tiden så de bromsade upp oss som kom bakom. Det är bra mycket roligare när det går fort!

 
När vi kom tillbaka till Beijing släppte Shane av oss på konstdistriktet 798 där vi gick omkring ett par timmar och rekognoscerade i småbutikerna. 798 är ett ställe i ständig förändring vilket gör att man kan åka dit många gånger och få en ny upplevelse varje gång. Helt klart ett av mina favoritställen i Beijing!

 


Kvällsdrink på Parkside vid Lidoparken och sedan blev det en väldigt sen middag blev på Peter’s Texmex som ligger på samma gata. De har fantastiskt god mexikansk mat där och det är mysigt och trevligt. Fullspäckad dag!

Enligt min stegräknare har vi gått en dryg mil idag och det känns i ben och fötter kan jag tala om! Ännu mer för barnen antar jag men ingen av dem känner tydligen för att gå och lägga sig än trots att klockan passerat tio. Nåja, det blir sovmorgon imorgon…

Vi började dagen med en frukost på hotellet som var väldigt….kinesisk. Det fanns åtminstone rostat bröd och ägg men kaffet var utspätt med så mycket mjölk och hade så mycket socker att tårna krullade sig så vi fick lov att omedelbums efteråt hitta en Starbucks för att kunna börja dagen på riktigt. När vi återställt koffeinbalansen i kroppen traskade vi bort till Houhai för att besöka Prince Kungs palats som är ett ställe vi faktiskt missade under de tre år vi bodde här. Det här palatset är nämnt efter prins Kung (eller prins Gong som han också kallas för) som var en manchurisk prins och statsman från Qingdynastin som bodde där i slutet av 1800-talet. Själva palatset var fint med en stor trädgård och en sjö men väldigt likt allt annat man kan se här i samma stil – röda byggnader med kinesiska ornament och röda lyktor, stenlejon och klippformationer. Både körsbärsträd och magnolia håller dock på att slå ut vilket gav lite extra våriga färgklickar här och där.

  

 
När vi tittat klart på detta och barnen trotsat de flesta skyltar med ”klättring förbjuden” på var det dags för lunch och då drog vi oss bort mot en annan favorit, No Name Bar i Houhai. Eftersom solen strålade, luften var bra och det var  varmt och skönt slog vi oss ner på deras takterrass. Alldeles underbart!

 

Nästa punkt på agendan var Pärlmarknaden Hongqiao där vi tänkt oss en snabbvisit för att laga lite elektronik. Po och Liz hade flyttat från källarvåningen till plan 4 och vi började med att lämna in två iPhones och en iPad för lagning av spruckna skärmar och trasiga knappar. Det skulle kosta 490 yuan, ca 600 kr, att laga dem, sammanlagt. Sedan gick vi till ”Pärltanten” på samma våning och hon kände genast igen oss och frågade hur det var med mitt ben. Jag hoppade ju på kryckor för ett par år sen och det kom hon ihåg. Snacka om hästminne! Mitt huvudärende där var att laga två armband och ett halsband som jag köpt där tidigare och det gjorde hon snabbt och gratis dessutom.

En sväng in på gamla pärlan hann vi med också innan de stängde och på alla gamla stamställen kände de igen oss – både smink-Marsha, barnklädesaffären Linna samt Sharon & Lisa. På ett och ett halvt år hinner det passera mycket folk så att de känner igen oss efter så lång tid är imponerande (eller så har jag varit där för mycket helt enkelt…). Det visade sig ta tid innan mobilerna var färdiga så innan vi lämnade Po & Liz igen var klockan 8. Då hade vi, medan vi väntat, hittat en hemlig väskaffär vägg i vägg, med en försäljare i som hette Elvis och som kände igen både mig och Nicklas och han kom även ihåg att jag hoppat på kryckor och köpt en blå Mulberry av honom tidigare (lovade även att till nästa gång skaffa fram en ny rem till sagda väska som gått sönder i spännet). Imponerande som sagt… Sen middag intogs på Brown Door! Gott som vanligt men jag hade glömt att maten är så söt! Eller så beror det på att jag i princip helt slutat äta socker hemma så att just den smaken framträder desto tydligare. Inte GI direkt, snarare IG…


Imorgon har vi bokat påskdagsbrunch. Det ser vi fram mot!

På grund av ett missöde med en trasig flygplansdörr i Helsinki kom vi iväg två timmar försent därifrån men att vi blir sittande inne i planet utan att åka händer de flesta gånger när vi är ute och reser så det är bara att ta med i beräkningen! Kommer vi iväg i tid är det bara att se som en bonus. Istället för klockan sex igår kväll lyfte vi alltså klockan åtta och landade därmed strax före tio i Beijing istället för 7.55 som var sagt från början. Som alltid präglas långflygningar av dålig mat och lite sömn, så även denna, men bortsett från det gick det bra och smidigt.

När vi genomfört den långa proceduren med att ta oss ut via passkontroll, security, transfertåg och bagagehämtning hittade vi en taxi som inte helt utan problem till slut hittade fram till vårt lilla hutonghotell (fattar fortfarande inte varför taxibolaget inte investerar i GPS) nära Houhai. Vårt tilltänkta familjerum visade sig ha en säng för lite så vi fick en kostnadsfri uppgradering till en ”svit” istället med två rum varav det ena har en kinesisk-style ”kang” och eget badrum. Helt OK faktist och väldigt kinesiskt, på gott och ont…

 
Efter att ha installerat oss var det hög tid för lunch och det första som dök upp i skallen var Hutong Pizza som ligger på promenadavstånd  borta  i Houhai. Houhai är ett av mina favoritområden här och överhuvudtaget är jag barnsligt förtjust i hutongområdenena runt Drum tower. När vi gick ut från hotellet och traskade bort mot sjöarna kändes det inte som om det var 20 månader sedan sist utan det kunde ha varit i förra veckan.. Nostalgi!

Hutong Pizza hittade vi till utan problem (de sitter i ryggmärgen de här områdena) och efter en ordentlig lunch gick vi ut för en promenad runt sjön.

 

 
Vi hann inte gå så lång förrän en cykelrickshawförare (med hjälp av barnen) lyckats övertala oss att ta en halvtimmes hutongtur. Turistfälla de luxe.

 
Vår avsikt var att försöka aktivera oss och barnen så mycket som möjligt för att snabbt komma ikapp med tiden men när vi hoppat av rickshawn var det ändå läge att börja dra sig mot hotellet. Gatan vårt hotell ligger på korsar Nanluogu xiang, även kallad Centipede street, så när vi kommit dit gick vi en extra sväng upp och ner för den gatan. När vi gick förbi Pass by Bar gick vi in där och upp på deras roof top och tog en dricka. Det var ”sitta-ute-premiär” för i år och alldeles underbart väder för detta om än lite blåsigt.

 

 
Till middag inhandlade vi varsin burk snabbnudlar à 5 yuan, en flaska vatten, iste och ett par öl och intog på hotellrummet. Kanske inte exakt det jag hade i åtanke när jag de senaste dagarna haft cravings efter äkta kinesisk mat! Förhoppningsvis blir det lite mer ordning på matfronten imorgon…

Nu har barnen slocknat i sin kang och jag följer nog snart efter. Jetlag är inte det roligaste att tampas med  när man reser.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 454 andra följare